Dessa samariter befann sig i mörker och vidskepelse; men de var inte nöjda med sitt tillstånd, och Jesu ord befriade dem från många tvivel och osäkerheter, som hade trakasserat deras sinnen. Många, som hade kommit av nyfikenhet, för att se och höra denne märklige person, blev övertygade om sanningen i Hans läror och erkände Honom som sin Frälsare. Ivrigt lyssnade de till de ord, Han talade om Guds rike. I sin nya glädje sade de till kvinnan: ”’Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare.’” {Vers 42.}