Jesus hade nu bara en kort tid på Sig, för att trösta och undervisa Sin lilla skara av anhängare. Hans avskedsråd var rika på sympati och sanning. De sista ögonblicken, som gick med deras älskade Mästare, var oerhört värdefulla för Hans lärjungar. Liksom en vigd överstepräst, tömde Han nu ut Sin själs börda till Fadern i en bön för Sin kyrka, som änglarna aldrig tidigare hade hört. Denna bön var djup och fullödig, bred som jorden och nådde himlarnas Himmel. Med Sin mänskliga arm famnade Han bestämt Adams barn; och med Sin starka, gudomliga arm grep Han den Oändliges tron och förenade därmed jorden med Himmelen och den begränsade människan med den oändlige Guden.