Enok saknades mycket på Jorden. Man längtade efter, att åter få höra den röst, som dag efter dag hade varnat och undervisat folket. Det fanns några både bland de rättfärdiga och de ogudaktiga, som hade bevittnat hans avfärd. Man hoppades, att han hade blivit förd till ett av de ställen, till vilka han stundom drog sig undan. De, som älskade honom, sökte flitigt, men förgäves, efter honom, på samma sätt som profeternas söner sedermera sökte efter Elia. De berättade sedan, att han inte fanns någonstans; för Gud hade tagit honom. |