Min frid och lycka skiljde sig så markant från mitt tidigare mörker och kval, att jag kände det, som om jag hade befriats från helvetet och förts upp till Himmelen. Jag kunde till och med prisa Gud för den olycka, som varit mitt livs stora prövning, ty härigenom hade tanken på evigheten väckts. Eftersom jag av naturen varit stolt och äregirig, kanske jag skulle ha dragit mig för, att ge mitt hjärta till Jesus, hade det inte varit för det smärtsamma lidande, som, på sätt och vis, hade avskärmat mig från världens segrar och tomhet.