Inte mängden arbete som utförs eller dess synliga resultat utan andan i vilken arbetet utförs gör det av värde för Gud. De som kom in i vingården vid elfte timmen var tacksamma för möjligheten att arbeta. Deras hjärtan var fulla av tacksamhet mot den som hade tagit emot dem; och då husbonden vid slutet av dagen betalade dem för en hel dags arbete, blev de starkt förvånade. De visste att de inte hade förtjänat sådan lön. Och den vänlighet som uttrycktes i deras arbetsgivares ansikte fyllde dem med glädje. De glömde aldrig husbondens godhet eller den generösa ersättning de hade fått. Så är det även med syndaren som, i vetskap om sin ovärdighet, har gått in i Mästarens vingård vid elfte timmen. Hans tjänstgöringstid verkar så kort att han känner att han inte förtjänar belöning; men han är fylld av glädje över att Gud över huvud taget har tagit emot honom. Han arbetar med en ödmjuk, tillitsfull anda, tacksam för förmånen att vara en medarbetare med Kristus. Denna anda behagar Gud att hedra.