De reformerta furstarna hade beslutat, att i systematisk form framlägga en redogörelse för sina åsikter och jämte vittnesbörd från Skriften förelägga Riksdagen den, och det förberedande arbetet hade betrotts åt Luther, Melanchthon och deras kamrater. Denna skrivelse godkändes av protestanterna som en framställning av deras tro, och de församlade sig för att underteckna det viktiga dokumentet. Det var ett högtidligt och svårt ögonblick. Reformatorerna var angelägna om, att deras sak inte skulle blandas ihop med politiska frågor. De menade, att Reformationen inte borde utöva något annat inflytande än det, som stammar från Guds Ord. Då de kristna furstarna gick åstad, för att underteckna bekännelsen, grep Melanchthon in och sade: ”Det passar bättre, att präster och teologer lägger fram dessa ting; låt oss spara de mäktigas myndighet till andra saker.” Johan av Sachsen svarade: ”Gud förbjude, att Ni skulle utesluta mig! Det är mitt fasta beslut, att göra det rätta, utan att bekymra mig för min krona. Jag vill bekänna Herrens namn. Min kurfurstliga hatt och min hermelinskappa är inte så dyrbara för mig, som Jesu Kristi kors.” Då hade han sagt detta, skrev han under med sitt namn. En annan av furstarna sade, då han tog pennan: ”Om min Herre Jesu Kristi ära kräver det, är jag redo till att ge avkall på mina ägodelar och mitt liv.” Och han fortsatte: ”Jag skulle hellre avsäga mig mina undersåtar och mina landområden, hellre lämna mina fäders jord med staven i hand, än godkänna någon annan lära, än den som denna bekännelse ger uttryck för.” En sådan tro och dristighet fanns hos dessa Guds män. Nu kom den fastställda tidpunkten, då de skulle träda fram inför kejsaren. Kejsar Karl V satt på sin tron, omgiven av kurfurstar och furstar, och gav audiens åt de protestantiska reformatorerna. Deras trosbekännelse lästes upp för denna ärevördiga församling och evangeliets sanningar uttalades tydligt, samtidigt som påvekyrkans villfarelser påvisades. Med rätta har denna dag kallats för Reformationens största dag och en av de härligaste i kristenhetens och människosläktets historia. |