Kungen visade sitt förakt för Guds befallning i sitt svar till Mose och Aron: ”Låt Er Gud kräva detta av Er, om Han vill, att Ni skall ta med Er Era barn; jag tänker inte låta Er gå. Ni behöver inte ha med Er Era små på Er resa. Tror Er Gud, att jag skulle göra detta, och låta Er fara med Era hustrur och små barn ut i ödemarken, på en för dem så farlig färd? Det tänker jag ej tillåta; utan bara Ni män må fara åstad, för att tjäna Herren.” Den hårdhjärtade kungen sökte nu att inbilla hebréerna, att han önskade deras välgång, och att han ömmade om deras små. Han hade försökt, att utplåna israeliterna med hårt arbete; men nu, för att gynna den egna avsikten, sade han sig hysa särskild omsorg om dem, och förklarade entydigt för Mose och Aron, att han inte tänkte lyda Gud, som krävt av dem, att de skulle ta med sig sina familjer ut i öknen; ty Han skulle bara leda dem dit ut, för att utrota dem, och låta deras lik bli liggande i ödemarken.