Härigenom kastar Jesus de äldstes beskyllningar och deras försök på att inskränka hans verk och bedöma hans barmhärtighetsgärningar efter sina småsinnade begrepp tillbaka på dem själva. Han förklarar, att han är deras och hela världens domare. Då han kom till jorden som Förlossaren, blev den lämnad i hans händer, och alla människor är ansvariga inför honom. Han påtog sig den mänskliga naturen, så att han skulle kunna frälsa människorna från syndens följder. Han är både deras förespråkare och domare. Enär han har smakat den mänskliga frestelsens och lidandets bittra drägg, är han skickliggjord till att förstå människornas svagheter och synder och att döma dem. Därför gav Fadern detta verk till Sonen; ty han visste, att han, som segerrikt hade motstått Satans frestelser till nytta för människorna, skulle handla vist, rättfärdigt och nådigt emot dem.