Dessa tjänare hade hört Jesu ord i templet; de hade erfarit det förunderliga inflytande, som gick ut från honom, och deras hjärtan blev besynnerligt rörda därav, och de kände sig dragna till honom, som de fått befallning att gripa som en förbrytare. De var ej i stånd till att utföra det uppdrag, som prästerna och de äldste hade givit dem. De hade inte mod att lägga händer på den heliga person, som stod inför dem, vilkens ansikte lyste av himmelsk glans, då han förkunnade frälsningens ord. När de såsom ursäkt för att inte ha åtlytt prästernas befallning sade: ”’Aldrig har någon människa talat som han”, blev fariséerna förbittrade över, att även lagens tjänare skulle komma under denne galileiske bondes inflytelse och ropade med vrede: ”’Har ni också blivit vilseledda? Finns det någon i Stora rådet eller bland fariséerna som har trott på honom? Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad.’” (Johannesevangeliet 7:47-49) Därefter begynte de genast att lägga planer för hans ögonblickliga fördömande och avrättande; ty de fruktade för, att om han fick vara i fred längre, skulle han vinna hela folket. De var eniga om, att den enda utvägen för dem var att så hastigt som möjligt bringa honom till tystnad.