Denna hemsökelse hade judarna själva dragit över sig. Om de vandrat inför Gud i ödmjukhet och trohet, skulle Han på ett underbart sätt ha oskadliggjort konungens ursinne. Men de hade själva skilt sig från Gud genom sina synder och stött bort Hans Helige Ande, som var deras enda skydd. De hade inte rannsakat Skrifterna med önskan om, att göra Guds vilja. De hade dröjt vid de profetior, som kunde tydas till deras förmån och upphöjelse samt tjäna som bevis för, att Gud försmådde alla andra folk. Det var deras stolta berömmelse, att Messias skulle komma som en konung, för att besegra sina fiender och trampa ned hedningarna i sin vrede. Härigenom eggade de upp hat mot sina behärskare. Genom denna vilseledande framställning av Kristi uppdrag, hade Satan tänkt att förgöra Kristus, men nu kom fördärvet över deras egna huvuden.