Många av er har tidvis märkt en domning runt hjärnan. Ni har inte haft lust att ta itu med någon uppgift som kräver andlig eller fysisk aktivitet, förrän ni har vilat ut efter känslan av denna börda som belastat er kropp. Därefter kommer på nytt denna känsla av att allt är förlorat. Men ni säger att det är mat som saknas och ger (364) magen en dubbel belastning att ta itu med. Men förhärligar ni Gud med er kropp och er ande, som tillhör Honom, genom att äta en så stor mängd mat, även om ni är noggranna med kvalitén på er mat? De som fyller sin mage med så mycket mat och alltså belastar den naturliga organismen, kan inte uppskatta sanningen om de skulle höra den och dröjt kvar vid den. De kan inte väcka hjärnans domnade känslor till att se värdet av försoningen och det stora offer som har gjorts för fallna människor. Det är omöjligt för sådana människor att sätta värde på den stora, dyrbara och ytterst rika belöning som de har att vänta som vinner seger över sin aptit. Den djuriska delen av vår natur bör aldrig överlämnas till att behärska vår moral och vårt intellekt.