NI har sett bror S nedtyngd av bördor och belastad av fysiskt arbete; men ni har tyckt så mycket om er lättja och haft en så stark önskan om att bevara er egen betydelse att ni har hållit er på avstånd och ursäktat er för att ni inte går in i de uppgifter, som någon måste utföra. Ni har låtit dagar gå i lättjefull slöhet utan att hjälpa någon. Sedan kunde ert samvete tillåta er att utan samvetsbetänkligheter använda det mesta av tiden i maklighet och att trots detta ta emot betalning från Guds skattkammare.