Församlingen är mycket bristfällig när det gäller kärlek och ödmjukhet. (64) Några upprätthåller en kall, avmätt tillbakadragenhet, ett järnhårt sinne, som stöter bort dem, som nås av deras inflytande. Denna anda är smittsam. Den skapar en atmosfär, som får goda impulser och goda beslut att vissna bort. Den kväver den naturliga mänskliga förståelsen, hjärtligheten och kärleken. Under dess inflytande blir folk förlägna och deras sociala och goda egenskaper ödeläggs, eftersom de inte används. Inte bara den andliga hälsan berörs, utan också den fysiska hälsan lider av dess onaturliga nedstämdhet. Mörkret och kylan från denna asociala atmosfär återspeglas i ansiktsuttrycket. De välvilliga och sympatiska människornas ansikten kommer att lysa av den sanna godhetens lyster, medan de, som inte hyser goda tankar och osjälviska motiv, i sina ansikten ger uttryck för de känslor som närs i deras hjärtan.