Petrus älskade sin Herre, men Jesus berömde honom inte för att han på detta sätt visade sin önskan att skydda honom för lidandet. Petrus' ord var inte sådana att de kunde bli Jesus till hjälp och tröst i den stora prövning som låg framför honom. De stod inte i överensstämmelse med Guds nådefulla avsikter för en förlorad värld och stod inte heller i samklang med den undervisning om självuppoffring som Jesus hade kommit för att meddela oss genom sitt eget exempel. Petrus ville inte se korset i Kristi uppgift. Det intryck hans ord skulle göra, stod i direkt strid med den undervisning som Jesus särskilt starkt ville framhålla för sina efterföljare. Frälsaren såg sig tvungen att rikta den strängaste tillrättavisning mot Petrus som han någonsin hade uttalat: "Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar utan människotankar."