Abrahams erfarenhet var svaret på frågan: "varmed skall jag träda fram inför Herren, och varmed böja mig ned inför Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar? Har Herren behag till vädurar i tusental, till oljeströmmar i tiotusental? Skall jag giva min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ?" – Mika 6:6, 7. Med Abrahams ord: "Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son" (1 Mos. 22:8) och genom att Gud skaffade ett offer i stället för Isak, blev det uppenbart att ingen människa kunde bringa försoning för sig själv. De främmande offersystemen var helt oantagliga hos Gud. Ingen far kunde offra sin son eller sin dotter som syndoffer. Guds Son var den ende som kunde bära världens skuld.