Judarna förstod föga eller intet av det fruktansvärda ansvar som det innebar att förkasta Jesus. Från den tid då oskyldigt blod utgöts för första gången, då den rättfärdige Abel föll offer för Kains hand, har samma sak upprepats med ökande skuld. I alla tidsåldrar har profeter höjt sina röster mot konungars, härskares och folks synder och talat de ord som Gud gett dem och lytt hans vilja, med risk för sina egna liv. Från generation till generation har det samlats en fruktansvärd straffdom över dem som förkastat ljus och sanning. Denna straffdom höll nu Jesu fiender på att dra ned över sina egna huvuden. Prästernas och rådsherrarnas synd var större än under något tidigare släktled. Genom att förkasta Frälsaren gjorde de sig ansvariga för alla rättfärdiga dödade människors blod från Abel till Kristus. De höll nu på att fylla sin ogudaktighets bägare, så att den flödade över. Snart skulle den utgjutas över deras huvuden i rättvis vedergällning. Och detta hade Jesus varnat dem för: