"Den men som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och jag skall älska honom och skall uppenbara mig för honom." Jesus såg in i sina apostlars framtid. Han såg en föras till galgen, en till korset, en i landsförvisning bland ensliga klippor ute i havet, andra till förföljelse och död. Han uppmuntrade dem med löftet om, att han skulle vara hos dem i varje prövning. Detta löfte har inte förlorat något av sin kraft. Herren vet allt om sina trofasta tjänare, som för hans skull sitter i fängelse eller har förvisats till ensliga öar. Han tröstar dem med sin egen närvaro. När de troende för sanningens skull dras inför orättfärdiga domstolar, står Kristus vid deras sida. Alla de anklagelser som riktas mot dem, riktas mot Kristus. Kristus blir dömd på nytt i sina efterföljares gestalt. När någon blir inspärrad inom fängelsemurarna, hänför Kristus hans sinne med sin kärlek. När någon lider döden för hans skull säger han: "Jag är . . . den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evighet och har nycklarna till döden och dödsriket." – Upp. 1:18. Den som ger sitt liv för mig skall få det bevarat till evig härlighet.