De sista dagarnas faror är över oss, och i vårt arbete skall vi varna folk för den fara de svävar i. Lämna inte de högtidliga scener, som profetian har uppenbarat, orörda. Om vårt folk vore delvis vaket, om de insåge, hur nära vi står händelserna skildrade i Uppenbarelseboken, skulle en reformation uträttas i våra församlingar, och många flera skulle tro budskapet. Vi har ingen tid att spilla; Gud kallar på oss, för att vi skall vaka över själar, som de, vilka måste avlägga räkenskap. Främja nya principer, och fyll dem med den knivskarpa sanningen. Den kommer att fungera som ett tveeggat svärd. Men var inte för snara att diskutera. Det kommer att bli stunder, när vi måste stå tysta och skåda Guds frälsning. Låt Daniel tala, låt Uppenbarelsen tala, och säga, vad som är sanning. Men från vilken sida ämnet än överbringas, lyft upp Jesus som hoppets medelpunkt, »Davids rotskott och ättling, den klara morgonstjärnan.’« {Uppenbarelseboken 22:16.}