"Änglar svävade omkring en viss bostad. Ungdomar är församlade där, och man hör ljudet av sång och musik. Det är kristna som är församlade där, men vad är det man hör? Det är en sång, en lättsinnig visa, som lämpar sig för dansbanan. Se, de rena änglarna hindrar sitt ljus från att lysa, och mörker omger dem som är i rummet. Änglarna lämnar platsen. Sorg präglar deras ansikten. Se, de gråter! Detta såg jag upprepas ett antal gånger bland olika sabbatshållare, och särskilt i... Musiken är den avgud, som många dyrkar, vilka bekänner sig vara sabbatshållande kristna. Satan har ingenting att invända mot musik, om han genom den kan vinna tillträde till de ungas sinnen." (MYP, s 295).