Jesus tillrättavisade måttlöshet och onykterhet, själveftergivenhet och dårskap; ändå var Han sällskaplig till Sin natur. Han accepterade inbjudningar, att äta middag med de lärda och ädla, såväl som med de fattiga och lidande. Vid dessa tillfällen var Hans samtal upplyftande och lärorika och höll Hans åhörare fascinerade. Han gav inte Sitt medgivande till scener av utsvävning och rumlande, men oskyldig lycka behagade Honom. Ett judiskt äktenskaps ingående var en högtidlig och intrycksgivande tillställning, vars trevnad och glädje inte var misshaglig för Människosonen. Detta mirakel pekade direkt mot, att bryta ned judarnas fördomar. Jesu lärjungar lärde sig en läxa av sympati och mänsklighet av det. Hans släktingar drogs till Honom med varm tillgivenhet, och då Han reste till Kapernaum, följde de med Honom.