Hans liv hade bestått av förföljelse och förolämpning. Fördriven från Betlehem av en svartsjuk kung, avvisad av Sitt eget folk i Nasaret, dömd till döden utan orsak i Jerusalem, fann Jesus, med Sina få trogna anhängare, ett tillfälligt skydd i en främmande stad. Han, som alltid berördes av mänskligt ve, som botade sjuka, återställde synen åt de blinda, hörseln åt de döva och talet åt de stumma, som matade de hungriga och tröstade de sorgsna, blev fördriven från folket, som Han hade arbetat för att rädda. Han, som vandrade på de sig hävande böljorna och med ett ord tystade deras ilskna vrål, som drev ut djävlar och erkändes som Guds Son vid deras avlägsnande, som avbröt de dödas slummer, som höll tusentals hänförda med visdomens ord, vilka föll från Hans läppar, kunde inte nå hjärtat hos dem, som var förblindade av fördomar och vansinnigt hat, och som resolut förkastade ljuset.