”Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.” {Vers 13.} Människorna kunde se det vita saltet, som glittrade på vägen, där det hade kastats ut, eftersom det hade förlorat sin smak och därför var värdelöst. Jesus använde salt som en illustration på den kristnes liv och läror i världen. Om det inte vore för de få rättfärdiga, som bor på jorden, skulle Guds vrede inte försenas ett ögonblick från, att straffa de ogudaktiga. Men Guds folks böner och goda gärningar bevarar världen; de är livets doft. Men om kristna bara är så till namnet, om de inte har dygdiga karaktärer och lever gudomliga liv, är de som saltet, som har förlorat sin sälta. Deras inflytande på världen är dåligt; de är värre, än icke troende.