Herrens avsikt med Enoks förflyttning till himmelen var, att framställa en viktig lärdom för människorna. De stod i fara, att bli modlösa på grund av de förfärliga följderna av Adams synd. Många var benägna att utropa: "Till vilken nytta är det, att vi har fruktat Herren och hållit hans förordningar, när nu en svår förbannelse vilar över människosläktet, och döden drabbar alla!" Men den undervisning, som Gud meddelade Adam, och som upprepades av Set och belystes av Enok, tog bort dysterheten och mörkret samt ingav människan den förhoppningen, att liksom döden kom genom Adam, skulle liv och odödlighet komma genom den utlovade Frälsaren. Satan sökte att pådyvla människorna uppfattningen, att det ej fanns någon belöning för de rättfärdiga, eller något straff för de ogudaktiga, samt att det ej var möjligt för dem, att lyda de gudomliga buden. Men i Sitt tillvägagående med Enok visade Gud, att Han "finns och att han lönar dem som söker honom." – Hebréerbrevet 11:6. Han visar, vad Han vill göra för dem, som håller Hans bud. Människorna fick lära sig, att det är möjligt att lyda Guds lag, att de kan – även då de lever mitt ibland sådana, som är syndiga och fördärvade – genom Guds nåd motstå frestelsen samt bli rena och heliga. De såg i hans föredöme sällheten hos ett sådant liv, och hans förflyttning till himmelen var ett bevis på sanningen i hans predikan om det tillkommande tillståndet, med dess glädje och härlighet och evigt liv för den lydige och med fördömelse, elände och död för överträdaren.