Under de århundraden som följde införde den romerska kyrkan ständigt fler villfarelser i sin lära. Till och med innan påvedömet hade upprättats hade hedniska filosofersläror väckt uppmärksamhet och utövat sitt inflytande i församlingen. Många av dem som påstod sig vara omvända höll fast vid sina hedniska uppfattningar. De fortsatte inte bara själva att studera dessa, utan framhöll dem också för andra som ett medel till att vinna större inflytande bland hedningarna. Detta gjorde att allvarliga villfarelser trängde in i den kristna tron. Framträdande bland dessa var läran att människan i sig självhar medfödd odödlighet och fortsätter en medveten tillvaro efter döden. På denna grund byggde den romerska kyrkan läran om bön till helgonen och tillbedjan av jungfru Maria. På samma grund vilar också den falska läran om evigt lidande för de slutgiltigt ogudaktiga, som tidigtblev en del av den påvliga läran.