Men inte alla fattiga i stadsslummen tillhör denna grupp. Gudfruktiga män och kvinnor har hamnat i djup fattigdom på grund av sjukdom eller motgångar, ofta på grund av oärlighet från sådana som lever på att suga ut sina medmänniskor. Många som är hederliga och har goda avsikter blir fattiga därför att de saknar praktisk utbildning. Deras okunnighet gör dem illa rustade att ta itu med livets svårigheter. De dras till städerna, och där har de ofta svårt att få arbete. Omgivna av omoral, ser och hör de sådant som utsätter dem för fruktansvärda frestelser. Eftersom de tvingas bo bland dem som lever i kriminalitet och laster, och ofta blir hållna för att tillhöra samma klass, är det bara genom en övermänsklig kamp och en mer än mänsklig styrka som de kan bevaras från att sjunka lika lågt som andra i deras omgivning. Många håller fast vid sin hederlighet och väljer att lida hellre än att synda. Det är i synnerhet denna grupp människor som behöver hjälp, sympati och uppmuntran.