Han uthärdade korset, utan att fråga efter skammen, för att få den glädje, som väntade Honom, genom att föra många söner och döttrar till härlighet. Och fastän sorgen och skammen var ofattbart stor, är glädjen och härligheten dock ändå större. Han betraktar de frälsta, som är förnyade i Hans bild, i det att varje hjärta bär gudomlighetens fullkomliga prägel och varje ansikte återspeglar dess Konung. I dem ser Han frukten av Sin själs kval, och Han är tillfreds. Med en stämma, som når ut till alla, både rättfärdiga och gudlösa, säger Han: ”Se, vad Jag lösköpte med Mitt blod! För dem led Jag, och för dem dog Jag, att de måtte vara hos Mig i evighet.” Och en lovsång stiger upp från de vitklädda, som står runt tronen: ”’Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.’” Uppenbarelseboken 5:12.