De unga män, som blev ordinerade till det heliga ämbetet, kunde inte se fram emot jordisk rikedom och ära, utan emot ett liv med slit och faror, ja, kanhända martyrdöden. Missionärerna inledde sitt arbete i dalgångarna vid foten av sitt eget berg. Härifrån drog de ut två och två, liksom Jesu lärjungar. Vanligen sändes det ut en ung och en äldre och erfaren tillsammans. Den äldre skulle vägleda den unge och ansvarade för hans utbildning, och den unge skulle låta sig läras av den äldre. De följdes inte åt hela tiden, men möttes ofta för att be och rådgöra med varandra. Därmed kunde de styrka varandras tro.