Den vetskap, som Han dagligen vann om Sitt fantastiska uppdrag, fick Honom inte att sky de enklaste sysslor. Han tog glatt itu med det arbete, som ankommer på ungdomar tillhöriga hushåll kämpande med fattigdom. Han förstod, vad det är som frestar barn; ty Han bar deras sorger och prövningar. Hans föresats, att göra det rätta, var bestämd och vacklade inte. Fastän lockad till att göra ondo, vägrade Han att på minsta vis avvika från den renaste sanning och rättskaffenhet. Han upprätthöll en sons otadliga lydnad; men Hans fläckfria leverne väckte brödernas avund och svartsjuka. Hans barn- och ungdom var allt annat, än lättsam och glädjefylld. Bröderna trodde inte på Honom, och retade sig på att Han inte allt gjorde precis som de och deltog i deras försyndelser. Hemmavid var Han glad, men aldrig stojig. Hans inställning var alltid elevens. Han älskade naturen, och Gud var Hans lärare (The Signs of the Times, den 30. juli, 1896).