Hans liv hade varit fullt av förföljelse och förolämpning. Hans utdrevs från Betlehem av en avundskjuk konung, förkastades av sina egna landsmänd i Nazaret, och fördöms till döden utan orsak i Jerusalem. Jesus med sina få trogna efterföljare finner en tillflyktsort för en kort tid i en avlägsen stad. Han, som alltid hade medlidande med människornas smärtor, som botade de sjuke, återgav synen åt de blinde, hörelsen åt de döve, talförmågan åt de stumme; som bespisade de hungriga och tröstade de bedrövade - han utdrevs från det folk, som han bemödade sig om att frälsa. Han, som vandrade på de upprörde böljorna och med ett ord stillade den starka stormen; som utdrev djävlar, vilka, då de foro ut, förklarade, att han var Guds Son; som uppväckte de döde av sin sömn; som hänryckte tusenden med de visa ord, vilka föllo från hans läppar - var inte i stånd till att röra de hjärtan, som var förblindade av fördom och vansinnigt hat, och som med fullt uppsåt förkastade ljuset. |