I Jesu förbön till Sin Fader hävdade Han, att Han hade uppfyllt de betingelser, som gjorde det nödvändigt för Fadern, att uppfylla Sin del av avtalet i himmelen, med avseende på fallna människor. Han bad: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk [det vill säga Han har utvecklat en rättfärdig karaktär på jorden som exempel för människorna att ta efter] som du har gett mig att utföra. Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen blev till." Kapitel 17:4, 5. I denna bön fortsätter Han, genom att nämna Sitt omfångsrika verk, vilket (261) har skänkt Honom alla dem, som tror på Hans namn. Han värdesätter denna belöning så högt, att Han glömmer den pina det har kostat Honom, att återlösa fallna människor. Han tillkännager, att Han Själv är förhärligad i dem, som tror på Honom. Menigheten skall i Hans namn fullborda det verk, som Han har inlett, och när församlingen slutligen står frälst i Guds paradis, kommer Han att betrakta frukten av Sina själskval och vara tillfreds. Genom hela evigheten kommer de förlossade att vara Hans största stolthet.