Jesus omtalade för sina lärjungar, att de icke skulle förvänta, att världen ville anamma dem. Han sade: ”Om världen hatar eder, så veten, att hon har hatat mig förr än eder. Voren Ni av världen, så Älskade, världen sitt eget; men emedan Ni icke ären av världen, utan jag har utkorat eder ut världen, därför hatar världen eder.” (Joh. 15: 18; 19) De som hava samma anda som världen, glädja sig åt dess leende och gunst; men Jesu ödmjuke lärjungar skulle lida förakt och förföljelse. Jesus förklarade, att de skulle föras inför konungar och furstar för hans namns skull, och att en var, som dödade dem, skulle vara så förblindad av satan, att han antog, att han gjorde Gud en tjänst därmed. Alla slags smädelser och grymheter, som människorna kunde uppfinna, skulle användas mot Kristi efterföljare; men under alla sina prövningar skulle de erinra, att deras Mästare hade måst utstå förakt och lidande på samma sätt. De skulle draga sig till minnes hans ord: ”En tjänare är icke för mer än hans herre. Hava de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert. Men allt detta skola de göra eder för mitt namns skull, ty de känna icke den, som har sänt mig.” (vers. 20, 21)