När Elia hade tagit del av den förfriskning som gjorts i ordning för honom, sov han på nytt. Ännu en gång kom ängeln. Då han rörde vid den utmattade mannen, sade han med en medkännande ömhet: ”Stig upp och ät, ty annars blir vägen för lång för dig.” ”Då steg han upp och åt och drack”, och styrkt av maten kunde han färdas ”i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb”. Där fann han en tillflykt i en grotta.