Han tänkte i sitt hjärta att han inte skulle orena sig med delen av kungens mat eller med det vin som han drack; för han visste att en sådan diet inte skulle stärka hans fysiska krafter eller öka hans mentala förmåga. Han skulle inte använda vin eller något annat onaturligt stimulerande medel; han skulle inte göra något för att döva sinnet; och Gud gav honom ”Kunskap och insikt i all slags skrift och vishet”· liksom förståelse av ”?lla slags syner och drömmar.”·{Danielsboken 1:17.} ... Daniels föräldrar hade övat upp honom i barndomen till strängt nyktra vanor. De hade lärt honom att han måste rätta sig efter naturens lagar i alla sina vanor; att hans ätande och drickande hade ett direkt inflytande på hans fysiska, mentala och moraliska natur, och att han var ansvarig inför Gud för sina förmågor; ty han höll dem alla som en gåva från Gud och fick inte, genom någon handling, förminska eller förlama dem. Som ett resultat av denna lära blev Guds lag upphöjd i hans sinne och vördad i hans hjärta. Under de första åren av sin fångenskap genomgick Daniel en prövning som kom att göra honom bekant med hövisk storhet, med hyckleri och med hedendom. En i sanning märklig skola för att anpassa honom till ett liv i nykterhet, flit och trohet! Och ändå levde han oberörd av den onda atmosfär som han var omgiven av.