Så synd, att ofta när den mest omfattande självförnekelse borde visas, belastas magen med en massa ohälsosam mat, som blir liggande i den och ruttnar. Den stackars magens tillstånd sprider sig till hjärnan. Den okloke ätaren inser icke, att han gör sig olämplig som rådgivare och planläggare för Guds verks säkra framåtskridande. Men så är det. Han urskiljer inte andliga ting, och under rådsmöten säger han nej, när han borde säga ja och amen. Hans förslag missar målet med råge. Maten han har ätit, har förlamat hjärnans förmåga.