De skriftlärde och fariséer, som lyssnade till Jesus, visste att Hans ord var sanna. De kände till, hur profeten Sakarias hade blivit slagen. Medan varningens ord från Gud låg på hans läppar, hade ett sataniskt raseri gripit den avfallne kungen, och på hans befallning hade profeten blivit dödad. Hans blod hade till och med satt märken på stenarna i templets förgård, vilka sedan inte kunnat avlägsnas. De stannade kvar, för att vittna mot det avfälliga Israel. Så länge templet stod, skulle blodfläckarna från denne rättfärdige man ropa till Gud om hämnd. Då Jesus hänvisade till dessa fruktansvärda synder, gick det en våg av fasa genom folkskaran.