Jag försökte värja mig för hans blick, eftersom jag kände att jag inte kunde uthärda hans forskande ögon. Men han närmade sig med ett leende, (29) och medan han lade sin hand på mitt huvud sa han: ”Var inte rädd.” Ljudet av hans ljuvliga röst kom mitt hjärta att skälva av en lycka som jag aldrig tidigare hade upplevt. Jag var för glad för att kunna säga någonting, men överväldigad av känslor sjönk jag ned raklång framför hans fötter. Medan jag hjälplös låg där passerade sköna och härliga scener inför mig och det verkade som om jag nått himlens trygghet och frid. Så småningom fick jag krafterna tillbaka och jag reste mig upp. Jesu kärleksfulla ögon vilade fortfarande på mig och hans leende fyllde min själ med glädje. Hans närvaro fyllde mig med helig vördnad och en outsäglig kärlek.