De som hade blivit botade på detta sätt tog vid korsfästelsen inte del i mängdens rop: "Korsfäst, korsfäst honom." De sympatiserade med Jesus. De hade känt hans stora medkänsla och hans undergörande makt. De kände honom som sin Frälsare. Han hade ju skänkt dem hälsa till kropp och själ. De lyssnade på apostlarnas förkunnelse, och Guds ord gav dem förstånd, när det fick insteg i deras hjärtan. De blev förmedlare av Guds nåd, hans frälsnings redskap.