Satan försökte göra Jesus missmodig och få honom att svika sin uppgift. I sin blinda kärlek lät Petrus frestelsen få uttryck i ord. Det ondas furste var upphovet till denna tanke. Hans påverkan låg bakom denna impulsiva vädjan. I öknen hade Satan erbjudit Jesus världsherraväldet på villkor att han lämnade förödmjukelsens och självförnekelsens väg. Nu kom han med samma frestelse till en av Jesu apostlar. Han försökte få Petrus att bara se på den jordiska härligheten, så att han inte skulle se det kors som Jesus ville rikta hans uppmärksamhet på. Och genom Petrus sökte Satan åter tvinga frestelsen på Jesus. Men han var för sin egen del oberörd. Hans tanke gällde aposteln. Satan hade trängt sig mellan Petrus och hans Mästare för att aposteln inte skulle förstå att Jesus skulle välja förnedringens väg för hans skull. Jesu ord var inte riktade mot Petrus utan mot den som sökte skilja honom från hans Frälsare. "Gå bort, Satan!" Träng dig inte längre mellan mig och min oförståndige tjänare. Låt mig komma ansikte mot ansikte med Petrus, så skall jag uppenbara min kärleks hemlighet för honom.