Tempelvakterna hade hört Jesu ord i templet; de hade känt det förunderliga inflytande, som utgick ifrån Honom, och deras hjärtan hade blivit besynnerligt berörda därav, och de kände sig dragna till Honom, vilken de hade beordrats, att gripa som förbrytare. De var inte i stånd till, att utföra det uppdrag, som prästerna och de äldste hade gett dem. De hade inte mod till, att bära hand på den helige Person, som stod framför dem, vars ansikte lyste av himmelsk glans, medan Han förkunnade frälsningens ord. Då de ursäktade sig, därför att de inte hade åtlytt prästernas befallning, och sade: ”’Aldrig har någon människa talat som han’”, blev fariséerna förbittrade över, att till och med lagens handhavare skulle komma under denne galiléiske bondes inflytande, och ropade vredgat: –