Nu, då lärjungarna var skingrade och missmodiga, kom Nikodemus djärvt till fronten. Han var välbärgad och han använde sin rikedom, för att upprätthålla Kristi späda kyrka, som judarna trodde skulle utplånas i och med Jesu död. Han, som hade varit så försiktig och ifrågasättande, var nu, i farans stund, fast som granitklippan, och uppmuntrade Kristi efterföljares flagnande tro och gav medel, för att driva saken vidare. Han blev lurad, förföljd och stigmatiserad av dem, som hade visat honom vördnad under andra dagar. Han blev fattig på denna världens goda, men han vacklade inte i tron, som tog sin början under den hemliga, nattliga överläggningen med den unge galilén.