De, som bekänner sig till gudsfruktan, men ändå inte lyssnar till Herrens förmaningar, och inte reglerar sina liv i harmoni med Hans heliga vilja, fäster sig mer och mer i mörkrets kedjor. Många, som nu bekänner sig tro på Kristi sanning, uthärdar inte provet bättre, än de, som vände sig bort från Honom. Många, medan de bekänner tron, är så åtskilda från Kristus genom hjärtan av otro, att de förkastar Guds ord och gärningar, som visas genom Hans tjänare. Om den gudomliga uppenbarelsen inte överensstämmer med deras åsikter, känner de sig fria, att vända sig från dess läror. Om dessa tillrättavisar deras synder, blir de förolämpade. De gillar beröm och smicker, men sanningen är obehaglig, de vill inte höra den. När folkmassorna följer efter, och folket får mat och triumfropen stäms upp, är deras röster höga i lovsång; men när Guds Andes sökande avslöjar för dem deras synd och ber dem om, att lämna den, vänder de ryggen åt sanningen, och ”inte längre följ{er} honom.” {Vers 66.}