Denna markanta dom över två hasjuka hycklare, vars synd Guds Ande påvisade för apostlarna, medförde ett vördsamt allvar ibland alla nyomvända. Därefter visade de stor försiktighet, och grundlig självrannsakan styrde handlandet. I en större religiös rörelse är det alltid en klass, som förs vilse av känslor, men som snabbt nog avslöjar sin själviskhet och fåfänga. Dessa personer kan aldrig vara till ära för den sak, de försvarar.