Paulus, i egenskap av trons mäktige försvarare, tvekade inte inför, att förklara karaktären hos sitt verk. Men därigenom upphöjde han inte sig själv, då han hävdade sig vara en duglig byggmästare, som hade lagt fundamentet för andra att bygga på. Han sade: ”Ty vi är Guds medarbetare”. {Vers 9.} Han blåste inte upp sin egen klokhet; utan gudomlig makt, förenad med hans mänskliga ansträngningar, lät honom föra ut sanningen på ett för Gud välbehagligt sätt. Han var en Kristi medarbetare, en ihärdig medhjälpare, som bragte andlig kunskap från Guds Ord och Kristi gärningar till alla dem med hjärtan öppna för bevis. Förenad med Kristus, den störste läraren av alla, kunde Paulus sprida vidare läxor av gudomlig visdom, som mötte alla klassers behov och tillstånd, och som skulle komma att gälla under alla tider, på alla platser och för alla folk. Då han gjorde detta, tog aposteln inte äran åt sig själv, utan var ett ödmjukt redskap i Guds händer.