Det är inte klokt att välja en enda man till president för Generalkonferensen. Dess arbete har utvidgats och en del saker har gjorts onödigt invecklade. Brist på urskiljningsförmåga har gjort sig påmind. En uppdelning av verksamhetsområdet borde göras, eller någon annan plan tänkas ut för att ändra den nuvarande ordningen. - TM 342 (1896). [Sjundedags Adventistsamfundet blev organiserat 1863 med 3 500 medlemmar, ett halvt dussin lokala konferenser, omkring 30 förkunnare och en generalkonferenskommitté bestående av tre ledamöter. Generalkonferensens president var mycket väl i stånd att leda och ge råd till en organisation av denna storlek. Han kunde personligen närvara vid alla viktiga möten och själv utöva tillsyn över mycket av det arbete som hörde ihop med förlagsverksamheten. Men 1896 hade församlingens arbete avsevärt ökat i omfattning i USA, och nått Europa, Australien och även Afrika. Det var inte längre möjligt för en person att ha tillräcklig uppsikt över- och leda ett så omfattande arbete. Ellen White yrkade på en uppdelning av verksamheten, så att våra medlemmar runt om i världen inte skulle vara beroende av råd från en enda person. Detta verkställdes genom att man upprättade unionskonferenser och divisioner för olika delar av världen.]