Ett hundra år senare, under en tid av stort andligt mörker, framträdde Whitefield och bröderna Wesley som Guds ljusbärare. Under statskyrkans herravälde hade det engelska folket sjunkit ned i ett tillstånd av religiöst förfall, som knappt kunde skiljas från hedendom. Naturreligion var favoritämnet inom prästerskapet och utgjorde den viktigaste delen av deras teologi. De högre klasserna hånade gudstron, och berömde sig av att stå höjda över allt som de kallade fanatism. De lägre samhällsklasserna var i hög grad okunniga och offer för lastbarhet, samtidigt som kyrkan inte längre hade mod och tro att bygga upp sanningens raserade murar.