Den samaritiska kvinnan, som samtalade med Jesus vid Jakobs brunn, hade icke förr funnit Frälsaren än hon förde andra till honom. Hon visade sig vara en verksammare missionär än hans egna lärjungar. Dessa ansågo Samarien vara ett allt annat än uppmuntrande missionsfält. Deras tankar voro upptagna af ett stort arbete, som skulle utföras en gång i framtiden, och de sågo icke, att rundt omkring dem var en skörd, som borde insamlas. Men kvinnan, som de föraktade, förde en hel stad ut att lyssna till Jesus. Hon bragte genast ljuset till sina landsmän.