Den gudfruktige läkaren, som känner Herren Jesus, har ock förmånen att genom bön få inbjuda honom till sjukrummet. Skall läkaren utföra en kritisk operation, bör han först söka bistånd hos den store öfverläkaren. Han bör örvissa den sjuke om, att Gud kan föra honom lyckligt igenom operationen och att han i nödens alla tider är en säker tillflykt för dem, som förtrösta på honom. För den läkare, som underlåter detta, skall det ena fallet efter det andra misslyckas, hvilket eljes kunde hafva haft en lycklig utgång. Om läkaren kunde tala sådana ord som ingåfve tro på den deltagande Frälsaren, som känner hvarje ångestsuck och om han i bön kunde framlägga den lidande själens behof, skulle krisen oftare få en lycklig utgång. |