Även om Satan måst erkänna Guds rättfärdighet och Kristi herradöme, förblir hans karaktär densamma. Hans upproriskhet bryter åter fram som en flodvåg. Full av raseri, beslutar han sig för, att inte ge efter i den stora striden. Han tänker utkämpa en sista, förtvivlad strid mot himmelens Konung. Han störtar sig in mellan sina undersåtar och försöker, att ingjuta sitt eget raseri hos dem och få dem, att genast inleda striden. Men ibland de tallösa millioner, som han har förlett till uppror, finns det nu ingen, som erkänner hans herravälde. Hans makt är bruten. De gudlösa hatar Gud lika mycket, som Satan gör det, men de inser, att deras sak är hopplös, och att de inte har något att sätta emot Herren. Deras raseri riktas mot Satan och mot dem, som har varit hans redskap i bedrägeriet, och de kastar sig över dem med ett djävulskt raseri.