Prästerna blev förfärade vid tanken på, att vanligt folk nu skulle bli i stånd till, att dryfta Guds Ords föreskrifter med dem, så att deras egen okunskap på så vis kunde avslöjas. Deras världsliga tankegångs vapen var maktlösa mot Andens svärd. Rom uppbjöd all sin myndighet, för att förhindra Skriftens utbredning, men bannlysning och tortyr var lika fruktlösa. Ju mera Rom fördömde och förbjöd Bibeln, desto ivrigare blev folk att veta, vad den egentligen lärde. Var och en, som kunde läsa, längtade efter att själv studera Guds Ord. Många hade med sig Nya Testamentet överallt och läste det om och om igen och blev inte tillfreds, förrän de lärt sig stora delar av det utantill. Då Luther såg, med vilken glädje Nya Testamentet blev mottaget, började han strax på en översättning av Gamla Testamentet och utgav dess enskilda delar, så snart som han fick dem färdiga. Luthers skrifter togs emot med lika stor glädje i städer och byar.