De vise männen blev överraskade över bristen på stort intresse för, att Messias skulle komma. De var rädda för, att de hade feltolkat profetiorna. Osäkerhet omtöcknade deras sinnen, och så blev de oroliga. De hörde prästerna upprepa och trumfa igenom sina traditioner, och förklara lagen, samt upphöja den egna tron och det egna prästerskapet. De pekade på sina böneremmar, och på sina kläders fållar, varpå lagens föreskrifter och deras traditioner stod präntade som bevis på deras helgelse, medan de anklagade romarna och grekerna för att vara hedningar och syndare framför alla andra människor. De vise männen lämnade inte Jerusalem lika hoppfulla och tillitsfulla, som då de kom. De undrade över, att judarna inte var intresserade av och glada över utsikten till den stora händelse, som Kristi ankomst var.